kanske är vi bara brickor
kanske vill de brännande blå
bilda klick-it-i-klack mönster
och sånger så glada i livsfallet

kanske vill vi inte vara vuxna
bara en stund befriade från allting
hoppandes in i solnedgången
med flygande hjul
ätandes en paj kryddad med gudomlighet
och med ett förstoringsglas som öppnar
i bakfickan

pianot exploderar så sällsamt
frukten delas med tugg och kyssar
allting är ett jävla kaos
och rätt så roligt
i en republik
av mikrokomiska strandsamlare