jag börjar min sedimentering
skakar ner oss båda till människor

bortom allt vi använt för att skjuta livet ifrån oss
står vi med sorgerna i tacksamma händer

inga lögner om det storslagna
vi har låtit luften gå ur
vi har inga vackra sagor
vår kärlek är rå och skarp

det sannaste är otillräckligheten
vada i dess kalla vatten tills det inte längre
avskräcker dig
då har du besegrat allt, och blivit besegrad

där är vi, i processen
inte härdade, men i elden