Ljummet, ljummet vatten
strilar ner som silver,
under håret som pärlor,
och torkar under natten.

Jag ler ett minne,
och äter ett annat,
för jag är gladmelankolisk,
i mitt tunga djupa sinne.

Fuktig, fuktigt kött,
som glittrar som guld,
vackrast och lenast,
men det är bara dött