jag vet inte längre
när jag existerar
om jag existerar
eller om jag över huvud taget
vill existera

min dödslängtan är lika stark
som motvinden i mitt hår
varenda litet hårstrå
följer med
precis som varenda liten del
av min själ
följer med motvinden fylld av
den eviga dödslängtan

det är någonting
med känslan av att aldrig
riktigt existera
känslan av att aldrig
riktigt finnas till
av att aldrig
vara tillräcklig
eller bra
av att aldrig
vara värdefull
eller viktig
att över huvud taget aldrig
vara älskad

det är någonting med känslan av att vara
värdelös
av att vara ekande tom och
så jävla ensam
som får mig att vilja försvinna
och aldrig mer finnas till

det har alltid varit viktigt
att vara någon
att betyda något
att vara värdefull

men jag trodde aldrig
det var så viktigt
att jag skulle kunna offra
mitt eget liv
för att få existera

för att få finnas till