Jag sitter här vid mitt bord

vid dagens slut

när mörkret kastar långa

skuggor

o skriver till mig själv

ett Kärlekskonvolut

Om hur mycket Kärlek

som i min Själ o Hjärta

bor

som det är svårt

att nå

för den som inte

är mitt blod

min smärta

min mor

Därför skriver jag detta

brev till mig själv

för att tala om

hur mycket

jag älskar mitt Jag

på denna Livets brusande

älv

Vem är bättre lämpad att

skriva om detta än jag

som brottas med mig

själv varje dag?

När jag stod där vid hennes

grav

minns jag din värme ditt mod

då du lovade att föra vidare 

hennes Ande hennes Själ

hennes Ord

som fortsatte att brinna

att sjunga i ditt blod

I hela mitt Liv har jag sökt

ditt ansikte i en annan kvinnas

själ

Du som älskade mig överallt

annat på Jorden

som ville mig så innerligt väl

Men jag misslyckades att finna

ett hjärta som så väl mig förstod

för hon var inte av min skepnad

inte av mitt blod

Eftersom DU alltid glöder

som lava i mitt bröst

så kan du alltid ge mig

Kärlek

ge mig tröst

Jag behöver inte flänga

som en orolig ande

hela världen kring

för DU lever i mitt hjärta

o mig fattas ingenting

Eftersom jag nu förstått

att mitt hjärta flödar över

av Kärlek o underbara ting

så kan jag nu istället

för att söka FÅ

GE av min Kärlek till alla

Människor Djur o Natur

på Jorden

o hela Universum kring