Plötsligt

viftar min plastblomma sina gröna vingar vid mitt ljusa fönster

den påminner mig om ett liv som fortfarande pågått utanför

sakta skakar mina frusna tankar av sig sina tunga stenar

de vill vara levande på nytt

det var trots allt inte märkvärdigt

det som hade hänt

jag var nog förberedd

mer eller mindre

spänner nu fast mitt liv i en stadig båge

tar sats

och siktar framåt.