På sistone, sitter jag ofta ute någonstans och filosoferar ... Önskar verkligen att få ha dig vid min sida - längtan stiger upp mot blå himmel som de där färgglada luftballongerna vid den här ljusa och varma årstiden. Luftballongerna landar förr eller senare på marken men inte min längtan, den spricker brutalt någonstans där uppe ... Men det är inte hela världen, för jag kan alltid skapa nya, så länge jag vill och orka ...

Det är så varmt nu, nästan tropiskt och minnen vill bara backa tillbaka till bestämda perioder där de trivs. Om jag slipper vara med så att säga, men fallet är sällsynt. Så det händer ibland att tårar sakta rullar ner för min kind, men dem kan jag alltid torka bort ... 

Men vet du vad - Du är som en efterlängtad svensk sommar som jag alltid strävat efter oavsett årstid. Är det en possessiv fråga, det kan inte jag riktigt svara på, men en sak som jag är bergsäker på är ju att jag aldrig kan styra årstider. Just nu är det soligt och fint, men kanske regnigt och stormigt imorgon… Det är svårt att lära sig om acceptans men det är ett måste för ett lugnande sinne ...

Känslorna vi har för varandra är så äkta så jag tror inte att de någonsin kommer att blekna - Skillnaden är vägarna vi väljer att ta för att nå målet ...