Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Att gråtklumpen aldrig får försvinna

Jag orkar inte älskling
Att hundarna skriar så högt
Rådjuren vet om att livet snart r över

Här sitetr vi i godan ro , och tror att livet har ett syfte

Mina vänner försvinner, sakta men säkert
Klumpen av murbruk täpper igen min hals
Varför får jag aldrig smaka på desserten, medan grisarna får min andel?

Jag kan verka bitter och skarp
Men strö lite socker på mig
Så slinker jag ner lika lätt som en sill i ett såll
De bästa tingen är dem man vänjer sig vid

Men varför ska det ta så lång tid?
Att inse att de söta tingen inte alltid ger en söt eftersmak?
Det bistra, det skarpa
Det ruttna, det förbjudna
Ger livet en skarp kant

Att Kafka aldrig fick känna
Hur det var att vara en rykande het äpplepaj
Vid en gnus håriga mun




Fri vers av Cogito Ergo Sum
Läst 131 gånger
Publicerad 2013-06-04 22:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Cogito Ergo Sum