Känslan av sommarens högtid slår sig ned på mina fötter och frågar om jag är varm. Det geniala strömmar sig som en sakta vind runt om hela min kropp och jag befinner mig i en mittpunkt där energin flödar ut genom alla mina ådror. Denna elektriska samt uppbyggande känslan skär sig igenom hela jag - själen, som en täljkniv gör när den skär i bomull.

Förståelsen träder in mycket behagligt och varsamt i min cirkel och jag finner en liten ton som betraktar mina sinnen.
Naturen har fångat mig i deras nät och jag finner ingen anledning i att öppna mina ögon när jag redan ser det vackra som strålar av existens.

Mitt befinnande vilar nu på kristallklara vågor och jag väljer att stanna kvar.