Dina ögon är mina brunnar

din näsa doftar min tång

dina läppar med fuktig närhet

svallar på vågornas sång

Jag går på ensliga stranden

där vågorna kysser min fot

o knäböjer i det salta vattnet

som ger lindring tröst o bot

Jag ror min tjärade eka

på detta hav av ömhet

o lust

o inbjuder din kropp att leka

när vågorna svalla i mitt bröst

Jag sänker min kropp i Havet

där känslorna gunga o slå

o smeker din ömhet på ytan

men önskar ditt inre nå

Nära

Du famnar min Kropp

min Ande

o drar mig mot djupet

ner

där vi simmar bland

gömda skatter

som glimmra

i havssand o ler

Vi smekes av anemoner

vita

som ger av sin elektriska glöd

när vi de Jordiska banden slita

när vi nått vår vagga vår död

Vi simmar mot

ljusets

grotta

den blåa

med tunneln

av skimrande guld

mot Paradistets port

mot Livets glänsande sköld

Kära

Där väntar oss rosa serafer

med sin gyllene Gondol

att föra oss med sitt rymdskepp

mot Himlens ljuva mål

Vi får för Evigt

svalka oss

i Kärlekens ändlösa

Lagun

där släkte efter släkte

samlats

för Lovsång o Gudomlig

basun

Mer o mer

Där får vi en egen grönskande

atoll

där vi ligger tätt i sanden

o lyssnar till Strändernas Svall

från Eterns gungande vågor

o från Jordens

på långt håll

 För Evigt