Hon skickar honom ett alster som någon annan poet har skrivit
hon är nog mentalt slutkörd
orkar inte längre skriva sina egna poesi

hon tror
att stenstaty skulle bli levande för äkta kärlek
den är glad och känner sig som en riktig människa
men lyckan är alltid kort
när statyn kommer tillbaka till gamla formen
skugga av sorg stannar kvar på läppen

det som är möjligt
har blivit
omöjligt ...
ett solsken omedvetet fastnat på statyns ögon
sedan kommer solnedgång
det gör så ont i hjärtat
men snart blir även hon immun för smärtan ...