jag glömde ämbarets törst
just där vägen mjukt rundade lagda stenars spår
så lätt det är att glömma
och lika lätt att minnas
för varje grav har sin egenhet
varje minfält sin trave av överraskningar
och jag skakar ut alla dessa olagda mönster
andas
och låter neonerna falla
sockerfärdiga