Låt mig få vila

på din blomstrande äng

när solen kysser

sina gyllene fingrar

genom ditt mjuka hår ...

O Havets mjuka dyningar

gungar oss till ro inom ...

Jag viskar dig till ro ...

... gungar i takt med Urhavet

inuti Dig ...

... detta Hav

som sett oss alla födas

... detta Heliga

... Okränkbara

 Du som fött oss till Livet ...

Du som burit oss

i ditt tysta lugna inom ...

... smek det lilla barnet inom oss ...

som alltid  finns o längtar tillbaka

till den tysta gungande tryggheten

inom dig ...

som alltid söker sig  in till  ditt varma

inom ...

... smek ömt det lilla barnet

som skrämt ser världens krig

o ondska o åter vill vila i din trygga

famn ...

Håll mig bär mig föd mig ...

 Ohh ... känn hur Ditt Hav o Mitt Hav

böljar tillsammans med Tidens Hav ...

allt i en Evig Kretsgång ...

En uppgående spiral av utveckling ...

Men vi behöver inte känna oro ...

Tiden är Evig ...

Det vi inte lär oss i detta Livet

lär vi oss i nästa ...

Urvågen böljar Evigt ...

Nu kan vi bara slappna av o gunga

låta vågorna bära oss ditt de vill

o låta oss bäras av tystnadens

svarta örn som seglar

mot Evighetens ljus

Livets vågor ...

I din grotta brinner eld

av lust o liv

Ohh ... låt mig tända Livets

flammande fackla

o lysa upp alla mörka vrår

i nattens frusna svärta

Där Liv glömt vad Liv är

o förväxlat detta med makt

 materiell rikedom

o egotrippat förhärligande

Nattens Eldar Flammar ...

Ohh ... Kvinna

gjut Kärlek

i det knoppande

släktet

så att de blir Livgivare

o inte Nedrivare

av Livets byggstenar

Luft

Jord

Eld

o

Vatten

Ohh ... Kvinna ...!

Du Livets Hopp ...

Du Längtans ljus ...

Kärlekens fanbärare ...

Ömhetens tindrande

Stjärna ...

MITT ALLT ...!!!