du är pank
du reser med poeter och skämtar på slang
det finns tomhet runt dig
och du ålar dig i salonger
passar aldrig in i betongen

det finns sånt som skrämmer dig
och ibland undrar jag om jag är en av dom
du ler snett och fiskmåsar landar på murarna runt ditt kontor

när du var liten fanns det inget som hette poetry slam
du spelade saxofon och klarade inte av de tuffa noterna
en gång frågade du din klasskamrat om du fick följa med hem och se hur det var att ha en riktig pappa
"min är av plast" sa du och hon du hade frågat höjde på ögonbrynen och sa "äre sant"

//

böckerna slås ihop och på sös är det för lite sjuksköterskor för att rädda södermalm
en gång var vi dom
de som, pressade mellan väggar, aldrig räckte till
på ett helt annat sätt än sjuksköterske drömmen
och jag minns han som tog oss dit
som spelade med våra känslor och som slog band på våra händer och vrister

du vrålade i ren panik när du fick höra vad som hänt oss
jag kände mig som en fisk utan vatten
när du ringde la ja på innan jag hört de sista orden i din mening
som på film ville jag tappa telefonen men tryckte hårdare och i rörelsen när jag skulle lägga den på bordet bredvid släppte inga fingrar

de kommande tre åren super du dig full och går rakryggat genom gallerior i stan
du har börjat röka igen och var än jag ser dig håller du en cigarett i handen
du luktar alltid rök och jag undrar vad som hade hänt med oss om vi hade stått ut
stått ut mer än idag

vi visste inget mer än att livet är till för att levas
och varje dag vi räknar som ovärd måste slås sönder av kommande dag

den kvällen möter jag inte upp dig
du står på hörnet vid seven eleven och jag ser dig långt därifrån
du rör handen sakta upp mot munnen och tar ett bloss från cigaretten
i andra håller du en öl
du står ensam och jag stannar upp utan att märka det själv
en gatumusikant går förbi och ler mot dig
du tar upp handen mot ansiktet på ett förvirrat och långsamt sätt samtidigt som du nickar med huvudet och försöker le
då ser jag det
alkoholismen

mitt ansikte förvrids och jag grimaserar
innan jag vänder om och springer tillbaka tittar jag ner i marken
på gatan ligger tjugo kronor
jag ser inte vad det är
dom där tjugo kronorna

när jag kommit runt hörnet ångrar jag dig
du gör mest ont nu
snälla försvinn