En tyngd mot bröstkorgen
En klump i halsen
Yrsel och världen mörknar bort i ett enda skrik
Panik

Hon trycker i sig ett dussin piller och ber
Hon är rädd för livet
Hon vill inte leva mer

De klampar in och ser
De talar till henne som sitter och ler
Nej, hon har inget gjort
De bör ge sig av fort

I deras fordon
Hon färdas med
Vad hon upplever får hennes själ att le
Färger och figurer de inte kan se

Sladdar nu mot hennes hud klistras
Rödsprängda ögon och gud vad det kittlas
Klockan är långt efter midnatt
De frågar igen vilka piller hon ta't

Hon får en bädd men hänger inte med
Hör okända röster och lägger sig ner
Möter John Blund denna underliga natt
Endast han vet hur hon har det fatt

Hon leker med livet men bara i nöd, visst vore det synd om hon skulle vara död?