Sommaren -68 åker vi tåg genom Europa.
Mackorna i ryggan tar aldrig slut; vi storknar.
53 stycken har mamma brett; i den händelse
hennes yngste son inte skulle få någon mat.
Vi, Unga Örnar, ska på sommarläger i Österrike.

Varje gång vi byter tåg föser Gunnel ihop oss
som fågelungar, till en cirkel.
Det är hett och vi sjunger för alla resenärer
We shall overcome

Vad blyg jag var, vad jag skämdes, och vad jag älskade den.
Den handlar om en dröm, hade Gunnel sagt;
att ingen är fri så länge någon är, ofri.
Och vi fatta: där ingen står först, står heller ingen sist.
En fulländad form.