Det finns ingen väg tillbaka, vi kan bara vittna om den väg som vi gått
Det är slut, men vi kämpar emot, oförmågan att se hur vi ändå förvaltat den chans som vi fått
Om vi vågade skulle vi kunna känna en gnutta stolthet, vi gjorde något då vi fick chansen
Men ljusen har släckts, musiken har stängts av och vi borde resa oss och gå efter dansen

Inge kan med säkerhet säga att du finns på riktigt så därför vet ingen om du dör
Folk har sett dig, noterat dig för att sedan glömma dig för det är så folk gör
Du är ditt alias, en stjärna på en stjärnhimmel full av stjärnor som lyser som stjärnor gör
När du tänker efter är det då så konstigt om ingen av dem sörjer dig den dag då du dör

Det står där skrivet svart på vitt, en dag kanske vi kan läsa vad det står
En dag kommer vi kanske bjudas in av framtiden för att berätta skrönor om dessa märkliga år
Då kanske vi kan se oss själva i våra egna ord, då kanske vi kan se allt, det kanske sker en dag
Dom kan läsa orden, men kan dom veta vad som hände bakom kulisserna det undrar jag

Ingen kan säga med säkerhet att du finns, därför vet ingen om du lever eller om du är död
När du väl behöver hjälp kan ingen av dem ge dig sitt stöd
Du är ett fenomen, en stjärna på en stjärnhimmel, det är inte mer än så
Och en stjärna kan slockna, det händer då och då

När vi inte öppnar dörrar är det som om vi sjunker ner och kistlocket stängs
Krumelurer skrivna med darrande händer rivs bort från blocket och slängs
Men någonstans där ute finns en ny rymd där tankar ekar i riktning mot svarta hål
Kanske kommer det fram tillslut ändå, även om det vikt av och siktat in sig på andra mål

Ingen av dem vet vem du är, om du fortfarande lever eller om du är död
Dom vet inget om dig, möjligen har dom skymtat ditt skapande, din lusta och glöd
Men på en himmel full av stjärnor slocknar stjärnor utan att någon ser
Och efter ett par veckor minns ingen, ingen minns dina ord eller dina bilder där du ler

Det är inte ologiskt, inte heller oväntat, men vi fortsätter utan att ändra resrutten ett dugg
Vi flyr spegeln och i raseri angriper vi duken med målarkniven hugg efter hugg
Vi gjorde vår grej, ändå finns en känsla av hopplöshet, kunde vi har gjort mer
Så vi gick upp i rök, precis som stjärnor som faller och försvinner utan att någon ser