Rummet vi levde i
du var i underlandet,



hoppade genom speglar-sagor-mina tankar
verkligheten anade vi föga,



i en existens bortom logiken gav du mig din hand
silverringen blänkte i mörkret,



dina kyssar stal min själ på sommarängar utan vanmakt
renheten i mina sanningar var ännu ej förbrukade,



din ande smekte mina ledsamheter ur ett krus av tiden fyllt av honung tog du livet,



bortom bergen levde vi ett helt liv på mindre än en dag





lyckliga