Tick. Ensam. Tack. Hungrig. Tick. Instängd. Klockan är det enda som hörs i det övergivna huset. Ja, övergivet. Övergiven. Sekunderna tickar förbi. Den långa väntan på någon. Men det kommer ingen. Tack. Uttråkad. Men ingen bryr sig väl om mig. Ingen har stängt av elementen, fastän det snart är sommar. I brist på underhållning river jag ner ett par gardiner. Familjen gör entré. Från vardagsrummet hörs ett argt utrop. Nu har katten varit framme igen! Jag blir bokstavligt talat slängd ur huset av familjens yngsta medlem. Vattnet rinner i strida strömmar och luften är kvav. Jag kurar ihop mig i den någorlunda torra miljön under terrassen i väntan på att regnet ska upphöra.

Övergivet. Så ser livet för många av våra älskade husdjur ut idag. Folk skaffar katt över sommaren och lämnar den sedan att klara sig själv när de tröttnat. Folk skaffar hund och lämnar den i en tom lägenhet dagtid.

Och buren, det trånga skrymsle som de blivit insatta i på livstid. En gång i veckan en runda på tolv kvadratmeter stort köksgolv för en nystädad bur, om de har tur kanske de till och med blir upplyfta och kelade med. Det kanske till och med uppenbarar sig tillfälle för utbildning: en grundkurs i "Var den perfekta hamstern", huvudsakligen innehållande en grundlig genomgång i språkkunskap och ett par förmanande ord om att "en snäll hamster inte bits".

Eller varför inte ta djurparker som ett exempel för hur små och stora djur ska uppföra sig. Sitt fint, agera och visa upp dig på publikens uppmaning. Det här kommer att vara ditt hem för all framtid, hoppas du trivs. Ja, du förresten, ingen kommer att ta hänsyn till vad din vilda motsvarighet har tillgång till, du är här för vårt nöje. Bara så att du vet..

Sättet vi behandlar djur på är oacceptabelt. På dagtid lämnas husdjur ensamma utan annan sysselsättning än ännu en runda runt i huset. Vi avlar fram djur för att vi vill ha en ullig liten kompis som inte kan säga emot. Vi håller djur i burar som inte på långa vägar ens går att jämföra med vad de skulle ha i sitt vilda tillstånd.

Hur kan vi då klandra de djur som river ner gardiner, som tuggar sönder soffor och som biter sina ägare? Har vi då rätt att besluta när ett liv ska avslutas? På grund av att vi inte gett vårt djur tillräckligt mycket motion och ömhet? Nej, våra djur förtjänar bättre. Vi måste bli medvetna om våra val, fuskpäls eller äkta, spela roll? Ta hand om ditt husdjur som du skulle ta hand om en annan människa så har vi inget problem!

Fast vi kanske inte har ett problem. Det kanske bara är jag som överreagerar. Jag vet ju själv, jag har två chinchillor som jag håller i en bur i köket. De verkar ju må bra. Och vi gör ju trots allt en god gärning när vi räddar rasen från utrotning. Och alla övergivna sommarkatter är i grund och botten rovdjur, de klarar sig väl? Hundar som bits beror på olydnad och varför ska vi bry oss om hur maten har det innan den hamnar på tallriken?

Medan katten under terrassen väntar på att det ska sluta regna så är det dags att vi ser oss omkring och gör någonting åt vårt samhälle idag. Det kanske är svårt att alltid ta hand om dem som behöver vår hjälp, så därför är det är dags att vi åtminstone försöker ta tag i det ansvaret vi har nu. Låt inte djur vara ensamma under dagarna, ge dem större burar och massor med kärlek, så tar vi tillsammans ett steg mot en bättre värld. Eller nått.