Tidvis

känns kliven tunga
när man nutilldags inte längre är önsklig

Man är numer enkom ett frågetecken på tomt papper
en punkt utan mening ett skal utan innehåll

Det gör att själen står alltemellanåt i lågor
man är vilsen i ett öppet landskap
sökandes replik på ämnen

men tysthet råder


När stillatigandet fyller rummet
och kliven är tunga inser jag att jag
måste hävda mitt vara

Måste se bortom, godta var själs val
känna kärlek för mig själv, för den
jag ändå blev

och tro på de val
jag väljer

att göra