Sensommarens färger tog sin form och den sluttande kurvan jämnades med marken.

En veckas vila under hösthimlen vid Mälarens vatten, fick pennan att åter tända de ljus som slocknat och den fråga jag i omfång funnit stor att besvara, fick tid för eftertänksamhet.

Jag tänkte som bäst då jag kände som mest. Att känna var grunden för att skapa och att skapa, ett redskap för att förändra.

Nya äventyr var att vänta. Jag undrade mycket. Väl på land vid det lönnträd jag lånat, fann jag mina svar.