Av jord är vi komna, till jord som vi en gång var.
Så jag har en dröm, i vilken jag hoppas på svar.
Över landskap, under himmel, i fruktträdgården och genom land går önskan.
Målningen som täcker mörka väggar om kvällen, ekar genom glömskan.
Mer än en bit mark hoppas jag ska finnas efter mig,
För du, Precis som jag, vill väl vara evig, säg?


Det är så längesedan tankar handlade om idag.
Det var nog inte igår för dig heller, anar jag.
vinden blåser bort askan från tankarnas väg, kvar ligger glöden, röd och rå.
Påminner om lustar som gör min väg så svår att gå.
För alla vägar jag kunde valt, de namn, allt som aldrig skett.
En stund; för alla de, som aldrig fått allt jag borde gett.