Dagen är grå
orkar knappt bli ljus.
Några snöflingor faller
likt minnesbilder.
Minnen om en tid
som nyss var här-ändå borta.
Plötsligt vågar sig solstrålar fram
påminner mig om allt fint och ljust.
Du kunde få ett rum att lysa
för du hade förmågan att se...
Trots att du inte längre finns
finns du i mitt hjärta.
Jag går en promenad
stannar vid din grav.
Nu har solen gått i moln
tung och ändå fin känns stunden.
Viskar dig några ord
banden känns så nära.
Björkarna bugar i sin novembersnöskrud
jag går tankfull tillbaka hem igen.