Ett ord, en uppsjö av bilder som blir en snitslad stig som jag följer utan att veta vart
Fler bilder som är snarlika dom första, det är en bra start
Jag söker och finner koder efter vägen som tar mig vidare förbi portar som är låsta för andra
Något som tog sin början i ett tidsfördriv blev den väg som jag skulle vandra

Jag älskar spandex det får mig att klättra uppför väggarna som spindelmannen gör
Det är en känsla som bara växer sig starkare, en känsla som aldrig dör
Det har fått mig att söka mig djupare och djupare in i djungeln utan för hoppning att hitta ut
Jag har fortsatt på egen risk väl medveten om att det kanske blir mitt slut

Jag söker upp källorna i mörker och dröjer mig kvar under nattens mörkaste timmar
Det finns något längst ner på källornas botten som andas fukt där det vilar och glimmar
Och jag har tagit mig in i ett land utan gränser, ingen mans land som ingen pratar om
Jag sökte mig allt djupare in i mörkret för där inne fanns en röst som lockande viskade ”kom”

Jag älskar spandex, det får mig att kasta mig fram och tillbaka som Spindelmannen gör
Spandex som fylls ut och lämnar tydliga antydningar vid allt som det rör
Det är inte alldagligt som alternativen, men mycket åtråvärt för dom som känner det
När det väl finns på marknaden och man får upp ögonen är det alltid rätt

Ett material att bygga vidare på, ett material som formar sig
Och allt som det kan medföra lamslår och trollbinder mig
Jag vet, utan att sett det, känt det, ägt det, men det jag vet räcker för att jag inte ska tveka
Och jag har tagit mig in i detta mörkrets djungel för att leka

Jag älskar spandex, det ger mig extra kraft, som jag fick en del av Spindelmannen styrka
Kroppen förtydligar, framhärdar spandex med all förmågor, en gudinnekraft väl värd att dyrka
Det är inte uteslutande, det finns inga gränser, allt går att klä i det
Allt det som man vill visa kommer att synas, delarna flyter ihop och blir till ett

Det är en djungel, och i djungeln lever man efter djungelns lag
Jag är således ett byte efter som det jag söker är oändligt starkt, och jag är hopplöst svag
En främmande hud mot mina fingrar, mot min kropp, mot min själ, en annan hud
Då jag slits i stycken och slukas kommer jag gå under utan att lämna ifrån mig ett ljud