När jag hör dig andas bredvid mig, när jag sträcker ut min hand och känner dig
När det inte finns något ljus på evigheter då infinner sig ron inom mig
Ingen kommer komma i kväll, ingen kommer röra sig utanför vårt hus
Det finns inga andra, det är bara vi, och varenda rum fylls av levande ljus

Det är november så ligg kvar, kom så nära som det bara går
Låt mig få hålla om och andas in doften av ditt hår
Kom närmare med din kropp, låt oss känna lite, återuppleva och minnas
Vi går inte upp, vi ligger kvar, varför skulle annars november finnas

Och jag vet att vi borde resa oss upp, inte bara ligga kvar och se tiden gå
Det finns massor av saker som vi båda borde, men samtidigt varför då?
Och när man andas med mörkret nära någon annan, och man vet att även den andrar ler
När man känner någon helt och fullt, någon som man egentligen inte ser

Det är november så ligg kvar, varför skulle vi gå upp till regn och vind
Har jag lämnat våta spår av mina kyssar och mig på din varma kind
Och det var bara dina fingrar som rörde vid det, fångade upp det
Det är november så ligg kvar, det behöver inte vara en evig sömn, vi kan slumra lite lätt

Man vilar i stunden snare än man väntar du den andra
Och november har bara en mening nämligen den att andas med varandra
Det kittlar till i mig då jag tänker tanken där du ligger på min arm
Det vore inte alls så otänkbart men jag kan inte lämna din kropp så mjuk och varm

Det är november så ligg kvar, slappna av och låt tiden bara gå
Kom lite närmare med hela dig, det är vad november har att erbjuda oss två
Ska vi resa oss för att gå ut för att uträtta mirakel, förvåna, nej det är det inte lönt
Mörkret lindar in oss, varför skulle vi ta oss ur det då det är så skönt

Rör dig inte, flytta dig bara lite närmare, lägg dig till rätta, men inge rörelse
Låt oss vänta med att välja mellan att ta tag i dagen eller förförelse
Kom in i min famn, jag kan komma in från mitt håll, och nu behöver du inte ta dig loss
Förr eller senare måste vi, men kan det inte vänta tills december kommit till oss