Du skrek.
Du slogs.
Du sov inte på nätterna.
Jag din mamma suckade av att energin tog slut.
Jag förstod inte. Jag stod där hjälplös och antog det va trotts.
Jag träffade en man där han sa att något va fel.
Jag blev arg och ledsen.
Han gav sig inte och mer o mer såg jag att det stämde.
Du min son och jag din mor har gått igenom en del.
Och nu vet vi varför du är så unik.
Du har autism men det är ingen panik.
jag tar små steg igenom din värld så jag kan förstå den och förstå den du är.
I min trötta kropp och i mitt sårade hjärta av allt som har hänt.
Så lever jag för dig och du håller lågan i mig tänd.
du är inte sämre än någon annan. Och du kan bli vad du vill. Jag kommer alltid tro på dig och alltid vara din mor men även din bästa vän.