..... smög sig om knuten

med sitt långa svarta hår

svepandes kjolen om vristen

i lagda veck fyllda av strass

blänk om ögat en klar kristall

känner för livets andetag

när hon skänker lampans sken

att reflektera över dagens flykt

hon lämnar i hjärtat ett spår

en bit av sitt långa hår

så morgonen finner igen

.

.

.

kärleken