När du hittade mig var jag gott som död, men iförsig räddade du mig.
Jag känner ej någon tacksamhet för min stolthet försvann när jag föll hjälplöst i din famn.
Allt jag kunde känna var skam för vi hatade varann.
Du har alltid varit bäst medan jag fick nöja mig med att vara sämst.
Jag skäms att ens säga ditt namn. Du fick mig alltid att känna hur det var att falla ner på kall mark . Hatet rinner fortare igenom kroppen än blodet.
Snabbt får jag tung panic när jag ser ditt ansikte som är änglalikt, förstod jag att jag älskade dig.

Hoppas jag aldrig träffar dig igen!