Blank är själen, på en midsommaräng, i november. Den är svart och blänker, den är vit och transparent, den är ett stilla virvelbloss av ett litet litet vatten, som steg upp och försvann. Som steg upp, och försvann. Svart är kärleken i sin blinda jakt, sökandes, överhuvudtaget ingenting alls, irrgång. Hela den lilla omvärlden kollapsar av människans blanka närvaro, blank och vit, ett transparent kärl utan innehåll, helt osynlig, för all tid onåbar. 49 år. 65 år. 4 år. Mot det kvarlämnade fuktiga gruset knastrar den falnande tiden i hans hjärta. Och allt är i ett ögonblick, en dröm.