Den där skrivarådran,
var har den kommit från?

Finns inga bokstäver i mitt blod.

Kanske hamnade jag fel förra gången jag
var en sväng här nere..

Blev piga hos en tysk känd poet,
smög in med punchbrickan och snappade upp lite storfer
medan jag serverade.
Och servetten som den store mästaren klottrat full
och som råkade följa med ut i köket. Naturligtvis slog jag ett getöga.
Finfina rim och melodi.
Men inte vågade jag vända blad i det gulnande pergamentet.
Och nyckellåset!!!!!. Lägga örat till och tjuvlyssa när
de deklamerade så det stora yviga skägget dansade. Oh, tänk om man fått vara med. Suttit där och lyssnat och njutit. Visst blev det lite texter på små pappersbitar som jag "av en händelse" tappade just i poetens sovrum. Men han sa ju ingenting....... bara en gång när jag fick tillrättavisning för dålig städning. Men var hade min lilla lapp tagit vägen??? Tänk om? Kanske hade han läst och tyckt om.

Ska lyssna vid dörren nästa gång. Lukta på alla ord,
och fylla mitt inre med dem.
Trycka örat hårt hårt. Höra ordvalen
stroferna och det vackra språket.

Mmmm jag vill vara piga i tusen år.