I min


båt

i själarnas
skymningsvatten

glider jag


sakta


fram



Nattens fingrar

min

Jordiska kupa

smeker

min kappa

i vindstilla


damm



Himlen lockar

med gator av

guld

fören

klyver

gyllenvarats
vatten




Långsamt


förtätas


jag in i

horisonten

där min kappa


blir ett


moln


att

segla

in

natten



Må Gud hjälpa mig

över dessa

skimrande

stråk


att jag må

förångas

till dimtårar

att svalka

din heta

kind



Nattångan


smeker
leker

svärtans
smärtans

våtvarma omslag

när din hand

trevande

når min



Vi


klättrar på


blekblåa

månstrålar


bort


från denna

fadda

illusion

till verklighetens

hetta

där stjärnor



återföds

igen

© Bo Himmelsbåge