En ensam tomt som jag sett alltför mycket av

En lockande ödslighet bevittnad i min förbifart

Har begravda journaler jag måste läsa



Hon är den oförstörbara vitaliteten

Som jag vill bryta ned

Hon är glädjen i önskan att dö



Hon vet vad som står mittemot

Myriader av spretiga insektsben

Emotionell och biologisk avsmak



Hon har förmågan att klä av mig

Själv med blixtlås intakta

Hon är den villkorslösa punkten












Men utan förvarning

Ändras allt och inget

Plötsligt står hon där

Naken - lämnar ut, tar in

Just när jag skulle

Lämna henne för gott

Försvåras saker betydligt

När hon förstår

Var vi redan länge varit