På min stolthets bergskam
ser jag ut över ditt och mitt landskap
Hur vi rör oss
har bildat mönster på marken
som myrstigar härifrån
Det ser så patetiskt ut
när jag är så långt ovan

Längs sluttningen har jag gått och nynnat
små fraser om dig
i förväntan

Men jag
kan
inte
sjunga
mer
förstår du

För då rämnar min innersta byggsten
och lavinen tar mig

Fast glöden
Glöden

Jag spänner fjädrarna
från bergets botten
krafsar bort lite damm

Andas

Lyfter