Kärleken, likt heroin
Så varm, så underbar
I mitt blodomlopp
Så verklighetsbedövande
Innan jag tillslut landar
Kastas åter tillbaka till kylan
Naken, hjälplös, sårad, förtvivlad
Törstande efter mer och mer
Men ingenting slog någonsin den första äkta dosen

Kärleken, likt alkohol
Flyter fram, värmer mig i den klara vätskan
Dricker din sinande flod
Tills min lever skrumpnar
Tills din flod slutar rinna
Jag skriker efter mer
Fumlar i ensamhetens mörker
Jag är en sargad kvarleva av en människa
Du lockade in mig i fördärvet
Vart är den älskande guden nu?
Frågar jag mig själv med ett gevär mot min panna

Kärleken, likt tjack
Rusar genom livet
På rosa moln
Allting går så lätt
Så fort, så underbart
Inte perfekt, allt annat än perfekt
Men du bryr dig inte
För allt går så snabbt och känns så bra
Innan avtändning, skakningar och återigen ner till botten
Vart tog du vägen? Jag törstar än mer efter kärleken!

Kastar mig ner i det mörka träsket, den annalkande döden, en lek där min älskade aldrig finns där. Bara tomhet, mörker och kyla.

Sådan är kärleken, liknad vid narkotikan som verkligen dödar

Som lockar då min älskade inte finnes där