Kylan krälar in i skinnet
med en kraft att knäcka sinnet
Harvar som den förmår,
får dem att stanna där de står


Ensam man är ensam stark
din öde grav är ovan mark
Tystnad är total för dig
Som aldrig mer ska resa sig


Ett regn, en frusen barriär
ett bortglömt minne som tiden bär,
Som tiden tär


Vände om, var alltför sen
Låg stilla där, vid iskall sten
himlen brann i polers sken