Nej

det gör inte ont längre..

för jag skar bort dig och dig och dig

tills även tomrummet ropa.. Stopp !

Och minnen som lurar i barndomsträd

gömmer sig likt en blick som inte vill bli sedd.

Jag har klättrat så högt jag bara vågar

fast jag är döpt i det räddaste vattnet.

Jag har återskapat mitt Jag i tusen former av lera

men vad kan rädda det som tusen former har?

Bli en

Bli hel

Jag plockar skärvor i tafatt försök.

Väntar på en punkt.