Jag kastar mina känslors färger ut i intet
Från en tom kal planet
Förvillad av en illusion
En verklighet som inte finns

Kvar blir endast min köttsliga farkost
Med insikten och tomheten
Existensens påtagliga bojor

Önskar åter få se mina känsloyttringars färger
De som tycks ha kastats till intet
Personifieras i mörkrets iskalla vakuum

En älskarinna som tar form
Som bjuder mig bort från denna plats
Till värme, lust och liv i evighetens tidlöshet

'' - Träd fram!'' skriker jag gråtandes
Tills min stämma blir hes och matt
Men allt jag ser är formlöst mörker