Minns du våren Sahid? Den vår du tog min skuld och min ungdoms drömmar?

Den vår då de döda föll omkring oss som ruttna apelsiner och de vise sökte försoning bland barnen i sanden.

Som jag älskade dig den våren Sahid. Men här vid baobabträdets fot är hettan allt och ingenting som det skall vara.

Vad är det för fel på mig Sahid? Var är du Sahid?

Sahid, Sahid...

Jag kan inte längre minnas varför min kropp inte längre är Sahid och det oväntade ljuset får mina ögon att kvida. Vad är det för fel på mig Sahid? Livet är ju så vackert att det skär mönster i min hud.

Ändå minns jag våren Sahid. Den som fanns innan döden kom. Till oss.