Hon bor inte här längre, inte sen du lämnade henne kvar,
Du gick din väg och allt hon ville ha var ett ärligt svar.
Hon springer sökandes efter din kärlek natt som dag,
Hon är starkast någonsin även om hon för dig blev så svag.
Du la din förbannelse över henne utan att veta hennes hemlighet,
Hon har ett hjärta i storleken av en planet.
Det slår, pumpar och roterar,
När det kommer till kärlek är det hon som briljerar.
Som en tsunami drog du henne hastigt till botten av havet,
Hon frågade varför men fick aldrig svaret.
Allt hon vill veta är varför hennes kärlek inte var nog,
Varför du besvarade den ett tag sen bara drog.
Hur ditt leende kunde lura någon så smart så lätt,
För när hon tittade in i dina ögon verkade allt så rätt.
Du ville ha henne men vågade inte nå ut till hennes händer,
du har startat tårar, du har startat bränder.
För så som hennes hjärta brinner går aldrig att släcka,
Det bränner hål som ingen annan smärta.
Hon sitter på kanten av livet och doppar fötterna i ensamhetens brunn,
Den livsglädje som en gång var så stor är nu så tunn.
Hon behöver dig som gravitationen i hennes hjärta,
Någon som driver bort helvetets flämtande iskalla hetta.
Hon faller och faller isär, allt för att du inte längre är här.