Ibland stannar allt. Tiden fryser till för en stund. Kanske inte för dig men för mig. Den faktiska tiden fortsätter att gå men jag fastnar i ett slags vakuum. Där frågor utan svar tynger mina axlar. Där tomrummet i mitt hjärta ekar. Där verkligheten slår till mig igen. Och igen.  Jag lever ju i en värld utan dig, pappa