Efter det som inte hände
efter det som inte är sant
vet jag följande
vet jag allt

Efter att jag varsamt, ömt
begravde dig i mitt hjärta

Jag vet var jag var när det hände
Jag vet var jag var när jag hörde om det

Jag slapp det hemska budet
förskönande orden, omskrivningar
som aldrig ändrar något
verkligheten, slutet

Skräcken och tyngden som försvann
och ersattes med något annat
något nytt
Det man inte kunde ta i förskott

Jag vet var jag var

Vid din sida
i samtalsrummet, på altanen
Vid din sida

Jag rörde vid din varma hud
och inte trodde på
inte förstod

Jag tror att du var bara trött, men visste om oss alla
hörde våra ord
även efteråt
fast jag ändå vet…

Man ger ju aldrig upp,
inte ens i slutet
men kanske en kvart efter det

Jag vet om trygghet och vila
men jag vet inte om det är en tröst
Jag vet om tapperhet och lidande
och nu förstår jag det
jag inte vill veta,
inte höra
Att det är bäst så,
att allt nu
äntligen är över
har tagit slut

Men det betyder inte att jag accepterar

Försiktigt och med eftertanke
begraver jag dig i mitt hjärta

Precis som alla andra, så många
och du följer med oss där inuti
fast vi inte längre finns till
för dig

Vi knuffar och förhindrar
antyder, rör vid
påverkar
styr varandras liv
utan att ens veta om det, vi alla

Nu får vi ser
hur det går
vart vägen leder
efter dina spår
som ändå tagit slut
som aldrig försvinner

Jag stretar inte emot och vägrar
inte längre
Till slut måste jag
vi alla
stranda vid nya länder
skrämmande, påtvingade, lockande
som finns där, varken vi vill eller inte
och vara det vi blir, i ständig förändring
Hitta till dessa främmande stränder
som ännu inte upptäckts
men kanske anas vid horisonten

Och i mitt hjärta, i mitt minne
- där inuti i säker förvaring, privat gömma -
inreder jag för dig
ett rum, en vrå
ett slott, ett palats
en plats

för dig