Känner mig vilse i en värld av under
Där mirakel tolkas som vardagen och vardagen tolkas som något hemskt
Där magin för länge sen falnat med färgerna
Som en eld blossat upp men utan bränsle fallit ned igen
Med kärlek uppmanad men av hatet fallen
Med en sprakande soluppgång men en solnedgång som fallande aska

Trodde du att jag skulle kunna mäta mig till det
En smutsig själ bland ljuset runt mig
Blodiga tårar men rena syften
Allting hade blivit annorlunda på Stockholms smutsiga gator
Men istället för blodet som rann skulle min mentala hälsa försvinna ut i vattnet
Mina tårar skulle beblandas med det saltade havet tills de blev ett

Håll om mina frusna fingrar och kyss bort isen från mina ögonfransar
Berätta om allt vi ska vänta på och fortsätta för
Låt håret falla och visa min kala hjässa där mina tankar ligger i
Rensa mina tankar och låt mig leva
För hur mycket jag än vill dö är det aldrig meningen
För hur mycket jag än skriker efter döden så var den aldrig menad för mig
Inte än
Inte någonsin