Det där ljudet vrålar i smärta med varje kall droppe, ord vävda av blekmedel
Varför ska det vara så svårt att i sanden begrava dina förfrusna fingrar

Varannan bergstopp är trubbig, den andra platt såsom odöpta fotsulor
En hastig rörelse svetsar samman mörkret med gamla blinda nagelband

Ett ljusspel i stadig takt kastar sina ruttna armar över huset där vi skulle somna
En oslipad tanke säljer sig till kvällen i förhoppning om att allt är ett skämt

Visaren går åt fel håll och stressen inför att leva går vilse i grumligt vatten
Men när strålar förgyller moln ska vi vada ner i ån, hand i hand med Orcus