Vi sitter på kanten av världen, Citrusprästen och jag. Vi har pratat minnen och dagar och gråtit nästan lika mycket som vi skrattat. Nu sitter vi tysta och lyssnar, till den otömliga galenskapen och den mjuka vänskapen.

Tror du jag törs? säger jag till slut och viftar stillsamt med tårna. Tror du jag törs? 

Klart du gör Andeliten, svara Citrusprästen med övertygelse. Men om du inte gör, så lovar jag att kasta dig ut över kanten.

Och.

Att fånga dig när du landar.

I ordlandet.