Namnet du med blodad tand ristat in mellan tumme och pekfinger
Den svartvita monitorn i bröstkorgen du lämnade med repor

Nålen sökte sig igenom huden för att fylla ut hjärtat med klotter
Din kropp blev till ett vägskäl där glasartade ekrar gick i bitar

Skärvorna klistrade jag samman under min svarta lampskärm
För att alltid påminna det mörkröda hålet om sin önskan

Nu så målar jag istället mina lungor svarta med skakiga händer
För kärleken är varken glädje eller sorg, bara en gråzon