och så fort folk från Norge väller in över gränserna, lägger under sig avfolkningsorternas stugor, hus och bostadsrätter, utöver mat till låga priser och även travar in på systembolaget så tar sakernas tillstånd priset.

Så länge folk bara kommer från Storbritannien, Belgien, Filippinerna och Jamaica så har jag ingenting emot finnar exempelvis. De invandrare som hälsar på mig på gården och i trapphuset ser på mig precis som om jag hade samma rätt att bo här i ett gammalt miljonprogramsområde som de själva.

Mycket märkligt, jag menar, de borde ju tycka att sådana som jag borde bo i någon sorts reservat här i landet. I sådana där bostadsområden som så att säga påminner mera om hur Sverige var 'förr'. Där det var mer tydligt vilka som var fattiga och rika.

Det är så förvirrande att även de fattiga har råd med teve, surfplatta och telefon.

Att 'invandrare' kan vara 'födda i Sverige', känns ännu mera märkligt. Jag hörde senast idag en person som satt i tunnelbanan och uttalade sig om hur att bli betraktad som 'utlänning' samtidigt som han är född här och tvingas legitimera sig ibland för exempelvis poliser

som inte ser någon skillnad på svenskar och svenskar, ungefär som jag själv då skulle kunna tänkas ha svårt att se skillnad på kineser och kineser, japaner och japaner eller rentav finländare och finländare.

Själv känner jag mig som svensk trots att pappa är född här, liksom farfar, farfars far och så vidare bakåt i tiden och bara mamma då är från någonstans i det inre av Finland och alltså är en 'sådan där invandrare' som har vett att hälsa på de andra människorna hon möter i trapphuset.