Det där leendet som gjorde så ont. Hoppet om att gruset en gång skulle bli vitt och krasa adligt under skorna.Mjölkpallen-som ett hån. Liksom ilskan kröktes läppen.

Allt skulle vara vitt och rent, rent, rent. Åt helvete.

Rågen som grön sammet i vinden. Bortanför hördes strandskatan skria. Vallmomunnarna fyllde vägkanten. En vågrörelse.

Men modet sviktade när blicken vändes. Jag, men skrämmande nattsvart.

Avskyn kladdade fast på fingrarna.Luktade surt.

Naglarnas sorgkanter

Som fiende var hon bra. Rejäl på något sätt.