Nyvaken, öppnar ögonen i ett mörkt rum.
Ensam liggandes i en sjukhussäng med tankar som styr.
Springer ut i panik, vart är jag? vem är ni? ingen där, bara folk bakom glasfönster.
Tankar flödar, lever jag? dog jag? vart tog JAG vägen?
Vaga minnen spelas upp, vem tog över min kropp?
Vem gjorde så det tog stopp?

Vaknar upp, solen skiner igenom fönstret med galler utanpå, vart är jag?
Smyger sakta ut, möts av människor.
Paniken bubblar upp, försöker smita ut.
Men paniken hävs med nya rus.

Vaknar upp, det är solnedgång.
Bestämmer mig för att gå ut, möts utav en låst dörr.
Vart tar jag vägen för att komma ut?
Förs snabbt tillbaka till mitt rum, men när ska jag komma ut?
Det blir mörkt.

Vaknar ännu en gång, denna gång av ett stick, vänder om och inser att jag ingen makt har, även om jag springer så kommer jag bara till ett hörn där dom tar mig, och går jag för långt kommer dom efter med en ny spruta och tvingar ner mig i min säng.

Lagen av tvångsvård heter det, förklarar vårdaren som ger mig spruta efter spruta. Vad han heter behöver jag inte få veta.