I våras var jag havande
med många tankar och drömmar.

Förlossningen ägde rum
i blomsteraffären.

Jag gick därifrån med famnen full
av små små skyddslingar.

Lade ner dem försiktigt i
rätt bäddning.

Nappflaskan blev en vattenkanna.

De var inte tåliga,
skrek inte, men surade
när jag, för några timmar,
glömde bort dem.

Växte till sig och första lilla "vaggan"
byttes ut till juniorsäng.

I bland var jag inte alls snäll mot dem
nöp dem lite självsvåldigt.

Uppfostran, kallas det.
Men de tycktes gilla det.

Visade sin tacksamhet
med stora leenden
röda, vita och blå.

Njuter dubbelt upp av dem.
Vet att de bara är ett lån.

Som allt annat här i världen.