Ingen vet, det jag vet nu
jag bär på din hemlighet

det gör ont i känslans svarta hål
jag flyger ut och in 
ingen ser mina bilder
de etsar sig fast
ingen hör mina ord
de lägger längtan

jag faller, jag klättrar upp igen
för varje gång jag tror mig vara uppe
faller jag en liten bit längre
jag river, klöser på våra minnen
smakar både på det söta och på det beska

ingen ser min vånda, ingen hör min gråt
natten får ge utlopp för dem 
detta -om- är nu ingen lösning
om, föder rädsla
rädsla för det som kan göra ännu ondare

snubblande bevis, förlängningens oro
hur göra, hur leta efter bekräftelse?
vissa dagar arg, andra förkrossad-

flugan i fönstret surrar runt

som om den söker efter en utväg

klockan i matsalen slår hål på tiden

tik, tak i takt med mitt hjärtas slag

en enda tår banar väg för fler

förlöser smärta

bit för bit försöker de nå hoppet

det att vi ännu älskar